Okategoriserade

5 inlägg

RUBUS ARCTICUS

Den 23 november fick jag äran att ta emot Norrbottens, och kanske även Sveriges, finaste kulturstipendium, Rubus Arcticus.

Foto: Michael Törnkvist

Motiveringen löd:

I ett län känt för industriella satsningar med hårdhet och gruvor samt malmbrytning och maskulinitet behövs de annorlunda och mjuka värdena. Att våga låta naturen och specifikt myren vara både medskapare och motiv är tecken på ett stort mod och intresse för identitet i en vid bemärkelse. Ida Isak Westerberg har ett kraftfullt engagemang för det oväntade och annorlunda. Gränser mellan genrer, tekniker, nationer och kön korsas och krossas när ömsinthet och poesi möter kraft och kapacitet.

Jag vill även dela med mig av mitt tacktal:

Jag vill börja med att tacka myren. Min konstnärliga relation till myren utvecklades under ett samarbete som jag och konstnären Anna Classon startade 2019. Det gjorde vi tack vare ett projekt initierat av Galleri Syster här i Luleå. Under ett och ett halvt år undersökte vi myrens biologiska processer. Jag genom textila tekniker som vävning och färgning och Anna genom fotografi. På grund av pandemin fick vi jobba på varsitt håll. Jag samarbetade med en myr några mil norr om Övertorneå medan Anna samarbetade med en myr i Sthlm. Projektet tog slut i början av 2021 men mitt samarbete med myren har bara börjat. Det är så mycket som ska göras och undersökas.

Jag vill också passa på att tacka några instanser som gör det möjligt för mig och många andra att verka och bo i Norrbotten. Det är bland annat 

Resurscentrum för konst i Norrbotten

Konstfrämjandet i Norrbotten

Slöjd- och formkonsulenterna

Galleri Syster

Dansinitiativet

Korpilombolo kulturförening

Jag vill tacka alla fantastiska konstnärer, slöjdare och konsthantverkare som jag får samarbeta med.

Och jag vill tacka min familj och alla queera syskon – utan er skulle jag inte våga något alls.

TACK!

För mer info om stipendiet och de andra stipendiaterna, se: https://utvecklanorrbotten.se/nytt/2022/stipendier-delades-ut/

Ska vi gå ut i skogen?

Vi börjar vid bäcken där vattnet är ganska lågt just nu. En kan se rävens tassavtryck i sanden, kanske har den varit där och druckit? 

Längs skogsbilvägen har räven lämnat ännu mer spår, viktigt att markera sitt revir förstås!

Längre fram sitter ett annat djur på stigen, alldeles stilla och gömmer sig under ett barr.

Så kommer vi upp till morfars gamla jaktstuga, där vi skrivit våra namn på innerväggarna så många gånger. 

Bredvid stugan är mossan nedtryckt av något som ser ut att vara en liten björns bakfot. Kan det vara en björn som passerat här? 

Nedanför stugan löper ett dike längs myrkanten. Jag blir påmind om att frilägga tid nästa år till att plugga igen alla dessa diken som morfar och hans syskon grävde. 

Kommer ut i den delen av myren som nästan växt igen, dikena måste verkligen pluggas snart! Men vackert är det! 

Springer på nya djurspår, och med den där björnfoten i färskt minne brusar adrenalinet upp genom kroppen. Jag vågar inte gå vidare med denna jagade kropp så jag tar en paus, och inser så fort jag är på väg därifrån att det självklar bara var älgens sommarsmocka jag hittat. 

Nästa dag försöker jag igen. 

Tar mig förbi älgsmockan och ut på myren.

Jag stöter på ett till dike, fastnar med foten i mossan och måste verkligt anstränga mig för att komma loss. 

Och så kommer jag till det största diket, det som nu känns som ett igenvuxet kärr. Kan jag ta mig över det? 

Jag hittade några tuvor som jag kunde hoppa på och så är jag på andra sidan.

Hur många vitmossor jag ser är svårt att bedöma. Färgrikedomen inspirerar och imponerar.

Alla dessa gamla, små, rangliga tallarna. Knappt något rotsystem, väldigt lite näring i marken och ändå står de pall. 

På väg tillbaka kan jag inte låta bli att hälsa på ännu mer mossa.

Innan jag tar farväl av skogen passerar jag det dike som alla diken på myren möts i, jag ser vattnet som rinner ur myren och ber den att bara vänta lite lite till. Jag har fått så mycket av dig myren, och jag vill ge tillbaka.

Textilkonstnär i de queeras tjänst

I veckan har det varit Luleå Pride. Nya backdrops till scenen hade installerats i stadsparken och de fick hänga uppe i 48 timmar innan de blev vandaliserade. Uppskurna revor i båda två. De skrev om händelsen på instagram och jag behövde inte tänka mer än en sekund innan jag skrev ett meddelande och sa att jag kunde laga dem. Och så blev det.

På fredag morgon åkte jag dit med mitt sykit med alldeles för tunna trådar (fick snabbt införskaffa lite grövre garn) och började sy ihop den hårda plasten.

De skadar oss och vi läker men varje händelse lämnar ett ärr.

Istället för att låta oss definieras av ärren så ser vi till att vår grund är fylld med näring och kärlek så att vi kan växa tillsammans, få ännu starkare stammar, fylligare bladverk och färggladare blommor.

Det är vi som gör det, för att vi vill men också för att vi behöver.

Tack älskade queera community, vad vore vi utan varann.

RESIDENS PÅ RICKLUNDGÅRDEN

Under juli månad packade jag bilen och körde till Saxnäs där jag blivit tilldelad ett residens på Ricklundgården i Folkes ateljé.

Jag har letat sidor hos mig själv jag inte funnit tidigare, i historien, i marken, i vyerna och kroppen.

Jag har testat tekniker jag inte använt, solfärgat med växter från specifika platser och vävt med sådant jag hittat.

Jag har undersökt nya uttryck, vad som vilar och vad som kan komma fram när jag ger det tid och plats. 

Vyerna jobbade hårt för att charma mig och inte var jag svårflörtad!

Om du är nyfiken på vad ett residens på Ricklundgården innebär så kan du läsa mer här: Art in residence
Mitt residens genomfördes med mobilitetsstöd från Region Norrbotten. Om du bor i Norrbotten kan du, som konstnär, ha rätt till ekonomiskt stöd när du genomför verksamhet utanför länet. Så otroligt tacksamt!

VÄLKOMMEN TILLBAKA BLOGGEN!

Det var nio år sedan sist jag skrev en blogg. Jag kommer knappt ihåg hur man gör men har saknat det mer och mer på sistone. Så jag tänkte ge det ett försök! Det kommer nog blandas lite tankar kring arbetet som textilkonstnär, livet i Norrbotten och att leva som en queer person med autoimmun sjukdom. Jag kommer nog meddela om kurser som ska bli och utställningar som varit och allt däremellan.

Låt oss testa och se om det är min nya grej!