Myren gör sig inte till för någon, den finns där i all sin krånglighet och självklarhet. Det ser torrt ut men så fort du sätter ner din fot så omsluts du av väta. Tallen växer sig aldrig stor och det är bara toppen som får energi från solen som orkar skjuta barr, resten av trädet är litet, skrangligt och bart.
Jag känner mig som en tall. Inte som en av de stora ståtliga i skogen, inte en sådan där perfekt rak som sedan avverkas för att bli virke eller timmer. Inte heller en sådan som avverkas och blir till toalettpapper. Utan mer som en myrtall, som inte får nog energi men ändå kämpar på. Som växer även om omständigheterna runt omkring är utmanande och karga. Ett litet skrutt i världen som bara vill finnas.
Innan kyrkorna gick människan till skogen för att möta de högre krafterna. Hen fann dem där skogen öppnar sig och rum skapas, som myren. Rum där du finner kraft och energi. Jag har märkt att mitt varande och görande ute på myren ger mig liv och ett starkare band till platsen och till min identitet. Genom att gräva ner mig själv och mina verk i vitmossan gräver jag mig in i mina rötter, jag lär känna dem och stärker dem.
Rämeämänty är en installation av finnvävar i ull och lin som porträtterar olika tallar på myren.
