En myr består av torvmark som skapats av förmultnat växtmaterial. Torvens lager har olika effekter. I den syresatta övre delen, som kallas akrotelm, finner du en förmultnande process, där olika växter bryts ner. Längre ner, i det som kallas katotelm, är det ständigt vått. Det är ett lager som kan vara flera meter djupt, där finns inget syre och därför är det en perfekt plats för konservering. Myren kan ha bildats under flera tusen år, och allt som skett där kapslas in i torvens lager som berättelser som väntar på att få sippra ut.
Torven fungerar som en fuktreglerare, om det är blött så suger torven och vitmossan åt sig så mycket vatten den kan och motverkar därigenom översvämningar. Om det istället är torrt, så delar myren med sig av den fukt den bär på till närliggande områden. Så länge torven är fuktig så binder den koldioxid och är på det sättet en väldigt bra kolsänka. Genom att dika ur torvmark för att försöka torka upp och bruka marken på annat sätt så frigörs koldioxid som åker upp i atmosfären. Detsamma sker när man bryter torv i torvtäkter.
Så länge marken är fuktig så är den också ett mycket bra skydd vid skogsbränder, medan en torrlagd torvmark nästan är omöjlig att släcka. Istället för att bryta torv för att bara gräva ner den igen i våra rabatter eller för att elda upp den till fjärrvärme så borde den värderas som den hjälte den är.
Den här väven innehåller torv från tidigare projekt och visar på myrens fuktreglerande funktion.
