Bäraren är resultatet av mitt deltagande i projektet Händer tillsammans där jag samarbetat med Lena Sandberg Johansson och Aslat Simma kring temat Demokrati 100 år.
I en demokrati är vi otroligt många människor, vissa saker skiljer oss åt medan andra för oss samman. Vilka kommer till tals i en förhandling? De som värnar skogen eller gruvorna? De som skriker högst eller de som har mest kapital? Det finns de som kanske inte vågar eller kan göra sig hörda, vars intressen osynliggörs, hur viktiga de än är att ta hänsyn till.
En väv är är en samling av olika trådar som tillsammans blir en helhet. I en väv är det oftast trådar som går bra ihop som vävts samman men vad händer om jag använder en massa olika trådar och material och färger? Som får symbolisera oss, den brokiga skara människor som ska se till varandras intressen utan att förlora våra egna.
Resultatet blev detta, en väv där trådar möts om vartannat, mjuka, hårda, glansiga, matta, hala, sträva. Där saker bärs, göms, tystas, fångas.
Det är en väv som bär minnet av dem som de senaste 100 åren inte fått sitta med vid förhandlingsbordet.
Av dem vars modersmål tystats för att det inte passar in i den svenska modellen,
Av dem vars känslor och begär gömts på grund av att staten kriminaliserat och sedan sjukdomsstämplat dem,
Av alla dem som staten tvångsteriliserat och tvångsförflyttat,
Av dem som tagit och fortsätter ta hand om och kämpa för skogen, vattnet och allt det som gör oss levande.
Väven kom att bli Bäraren, ett väsen som vakar över dessa minnen och ser till att dem och vi inte ska tystas något mer.
