I veckan har det varit Luleå Pride. Nya backdrops till scenen hade installerats i stadsparken och de fick hänga uppe i 48 timmar innan de blev vandaliserade. Uppskurna revor i båda två. De skrev om händelsen på instagram och jag behövde inte tänka mer än en sekund innan jag skrev ett meddelande och sa att jag kunde laga dem. Och så blev det.
På fredag morgon åkte jag dit med mitt sykit med alldeles för tunna trådar (fick snabbt införskaffa lite grövre garn) och började sy ihop den hårda plasten.
De skadar oss och vi läker men varje händelse lämnar ett ärr.
Istället för att låta oss definieras av ärren så ser vi till att vår grund är fylld med näring och kärlek så att vi kan växa tillsammans, få ännu starkare stammar, fylligare bladverk och färggladare blommor.
Det är vi som gör det, för att vi vill men också för att vi behöver.
Tack älskade queera community, vad vore vi utan varann.